Manilllas glömda barn

Igår såg jag på en dokumentär på svt2 om manillas glömda barn.
Manilla har 14 miljoner invånare.
Barn och deras familjer bodde under en bro, där det fanns gångar som i en gruva. Takhöjden var 1,5 meter.

Endel bodde på ett sopberg - smokie mountain.  De bor i en kåkstad på soporna.Barnen tar hand om soporna för att sedan sälja det så att familjen har råd med mat. Barnen gick inte i skolan utan deras arbetspass var att samla in  och sortera soporna. Passet var slut klockan 17.00.

De enda som är intresserad av dessa barn är utländska hjälporganisationer -  som bland annat har en ambulerande skola på trottaren så att barnen kan lära sig läsa och skriva.

De sniffar ett lim som kallas för "Rugby" för att dämpa hungern, eftersom de inte har fått någon mat.
Många barn stjäl och de blir ibland tagna av polisen och hamnar  i ungdomsfängelse. Och till RAC, där de blir inlåsta i celler, de får högst 2 skålar  med ris per dag, de sover på golvet - det finns inga sängar eller madrasser.

Samtidigt har Manilla lyxbutiker och välstånd och fattigdom är sida vid sida.
Jag blir så arg att det ska vara så här. Varför är det bara de som har pengar som är värdefulla, alla behöver ha mat för dagen och ett värdigt liv, Vi är alla ansvariga för hur samhället ser ut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0