Livsrummet

Jag har nu varit på Luleåkalaset och det var mycket folk och det trivs jag med. Men när jag var på Rix Fm festivalen under Kalaset så blev det ganska så jobbigt. Det var många ungdomar, och barn med sina föräldrar. Det är så jobbigt att se sånt som man själv vill ha. Man såg par, unga som medelålders som höll om varandra, en del var gravida och det är också en jobbig situation. Varför kan man inte ta hänsyn till alla singlar?
Jag tycker inte egentligen att det är nåt viktigt med kompisar utan det är viktigare med en man och barn som jag då inte har. För kompisar är ju bara tillfälligt, man kan inte leva med en kompis och förvänta sig att hon/han ska hjälpa, som med en partner.
Som singel måste jag ju göra allting själv, städa, laga mat, äta och annat. Just nu är det länge sen jag åt riktig mat. Inget kul att laga maten själv och äta den själv.

När jag cyklade hem så grät jag hela vägen. Det var jättejobbigt. Ingen kan förstå hur det känns att vara singel, när man själv inte vill vara det.
Jag ska ju inte behöva sitta inne bara för att det är jobbigt när man ser familjer med barn eller de som är gravida. Jag är inte sån heller som sitter inne bara därför. Men jobbigt är det. Jag utsätter mig för prövningar hela tiden.
Och dessutom är det jättejobbigt att komma hem till en tom lägenhet. Man gruvar sig för att komma hem.

Kan ni ge mig några tips?
Och kommentera gärna.